Så mäter vi verklig försörjningsgrad när statistiken ljuger

Av HEIMLANDR · 21 juli 2026 · 7 min läsning

Stämmer kommunens siffror över självförsörjning med verkligheten?

Stämmer kommunens siffror över självförsörjning med verkligheten innanför bygränsen? Nej, makrostatistiken mäter inkomster och nationell import, inte fysiska flöden av kilokalorier och kilowattimmar på mikronivå. När vi stänger av huvudvägen och mäter vad som faktiskt produceras och konsumeras i vår by, ser helheten helt annorlunda ut än vad kommunens rapporter påstår.

Illusionen att en så kallad självförsörjande kommun statistik även täcker den faktiska lokala mat- och energiförsörjningen på bynivå är ett farligt misstag. Statistiska centralbyrån (SCB) har sedan 2014 tagit fram ett mått som visar andelen i arbetsför ålder som har arbetsrelaterade inkomster överstigande fyra inkomstbasbelopp per år. Enligt detta inkomstbaserade mått kan 1,2 miljoner personer i arbetsför ålder i Sverige inte definieras som självförsörjande. Samtidigt visar branschdata att Sveriges självförsörjning av livsmedel är 50 % år 2023, och att importen står för varannan tugga vi äter, en kraftig nedgång från 1990-talets 75 procent.

Min egen slutsats, efter att ha korsrefererat dessa dataset, är att ingen av de stora aktörerna mäter den faktiska fysiska resursförsörjningen på mikronivå. Den verkliga kunskapsluckan är att mikro-nivåns cirkulära ekonomi är osynlig för makro-statistiken. En by kan ha låga formella inkomster och därmed klassas som beroende av SCB, samtidigt som invånarna byter 5000 kWh lokal vindkraft mot 2000 kg potatis utanför skatteverkets radar. Genom att kombinera LRF:s makrodata om Sveriges importberoende med SCB:s inkomstbaserade mått, inser vi att den fysiska resiliensen ignoreras. Vi visar hur man med enkel automation gör denna osynliga ekonomi mätbar och därmed hanterbar för lokal resiliens.

Steg 1 – Definiera den fysiska baslinjen bortom inkomst

För att förstå vad vi faktiskt försöker uppnå måste vi utgå från den grundläggande definitionen. Självförsörjning är en teori, eller praktisk handling, om hur grupper eller samhällen ska försörja sig själva utan bytes- eller valutahandel. Att tro att man kan räkna ut sin försörjningsgrad genom att bara summera skördar och titta på elräkningen en gång om året är en naiv förväntan som krockar hårt med verkligheten.

Mänsklig loggbokföring fungerar inte i längden. Vi glömmer att väga in den halvätna kålhuvudet som hamnar i komposten. Vi missar att räkna in den extra kilowattimmen som värmepumpen drog när dörren stod öppen. Den officiella statistiken, som ofta används av LRF och SCB, mäter självförsörjning på makronivå eller via arbetsinkomster, vilket fullständigt missar den informella, lokala cirkulära ekonomin. Livsmedelslagren i Sverige räcker ungefär 2 veckor, vilket innebär att den lokala produktionen är vår enda verkliga försäkring när de centrala leveranskedjorna bryter samman.

Statistik över självförsörjning i Sverige
Källa / Mätmetod	Fokusområde	Nyckeltal / Resultat
Wikipedia / Historisk data	Nationell livsmedelsproduktion	50 % självförsörjning (2023)
SCB / Inkomstbaserat mått	Arbetsrelaterad inkomst	1,2 miljoner ej självförsörjande
Beredskapsrapporter	Samhällskritisk distribution	Lager för cirka 2 veckor

Steg 2 – Automatisera energimätningen i realtid

Den faktiska insikten kom när vi förstod att vi måste automatisera insamlingen av kilokalorier och kWh i realtid. Att mäta försörjningsgrad manuellt leder alltid till att man missar svinn och läckage. Energin är den enklaste variabeln att fånga in, eftersom den redan flödar genom digitala noder.

Vi installerade en lokal server som lyssnar på energibolagens HAN-port. Denna port sänder ut data om förbrukning och produktion med sekunders mellanrum. Genom att koppla in en enkel USB-läsare och skriva ett skript som loggar datan till en tidsstämd databas, får vi en exakt bild av byns nettoimport. Nedan är ett exempel på hur vi fångar upp datan via MQTT och skriver in den i vårt lokala datalager utan att förlita oss på molntjänster.

import paho.mqtt.client as mqtt
import csv
from datetime import datetime

def on_message(client, userdata, msg):
    payload = msg.payload.decode('utf-8')
    # Loggar inmatad vs utmatad el för att beräkna nettoimport
    with open('/data/byn/elnetto.csv', 'a', newline='') as f:
        writer = csv.writer(f)
        writer.writerow([datetime.now().isoformat(), msg.topic, payload])

client = mqtt.Client()
client.on_message = on_message
client.connect("localhost", 1883, 60)
client.subscribe("homeassistant/sensor/han_port/import")
client.loop_forever()

Denna kodsnutt körs dygnet runt. Den avslöjar omedelbart när byns gemensamma system drar mer ström än vad våra lokala solpaneler och vindkraftverk producerar. Det är här vi ser den verkliga resiliensen, inte i årsredovisningar.

Steg 3 – Väg kilokalorierna, inte bara skörden

Matproduktion är svårare att mäta än el, men inte omöjligt. Att förstå vår lokala matförsörjning 2026 kräver att vi mäter det som faktiskt hamnar på tallriken, inte det som dras upp ur jorden. Vi har placerat ut digitala vågar med API vid byns gemensamma skafferi och vid de största odlingslotterna.

När en hushållare hämtar potatis, morötter eller ägg, registrerar vågen vikten och skickar datan till vårt lokala nätverk. Samtidigt vägs all mat som köps in i den mobila butiken eller via gemensamma inköpsresor. Skillnaden mellan dessa två datapunkter ger oss vår faktiska kilokaloriförsörjningsgrad. Vi upptäckte snabbt att en betydande del av vår skörd ruttnade i mellanhänderna innan den konsumerades. Utan denna automatiserade vägning hade vi trott att vi producerade tillräckligt med mat, medan vi i verkligheten var tvungna att importera kalorier för att täcka svinnet.

Steg 4 – Bygg ett öppet datalager för byn

Att samla in data är bara halva arbetet. För att verkligen öka byns motståndskraft måste informationen vara tillgänglig för alla invånare. Vi byggde ett öppet datalager där varje hushålls faktiska produktion och konsumtion synliggörs i en gemensam dashboard. Detta skapar transparens och driver beteendeförändringar.

Det sociala motståndet var inledningsvis stort. Många kände sig övervakade. Men som vi learn oss när vi analyserade när det sociala kontraktet spricker, så handlar det om att designa systemet baklänges från bybornas behov av integritet. Vi aggregerar datan på husklusternivå istället för på individnivå. När grannarna ser att deras kluster läcker energi under natten, samarbetar de för att isolera gemensamma utrymmen, istället för att peka finger på enskilda individer. Detta datalager är grunden i vårt hundraåriga initiativ för att bygga samhällen som faktiskt överlever tidens tand.

Verktygen vi använder för att kringgå makrostatistiken

För att bygga denna infrastruktur förlitar vi oss på öppen hårdvara och mjukvara som vi själva kan underhålla. Vi undviker proprietära molnlösningar som kan stängas av när nätet går ner. Hemligheten ligger i att kombinera enkla sensorer med lokal databehandling.

Home Assistant: Används som det centrala navet för att samla in data från alla sensorer i byn. Det körs på en lokal server och kräver ingen internetuppkoppling för att fungera.
Node-RED: Ett visuellt programmeringsverktyg som vi använder för att skapa flöden som omvandlar rådata från HAN-porten och vågarna till läsbara kilowattimmar och kilokalorier.
HAN-port (Energiuttag): Den fysiska kontakten på elmätaren som ger oss tillgång till realtidsdata om elförbrukning och inmatning till nätet.
Statistiska centralbyrån (SCB): Vi använder deras data enbart som en makro-baslinje för att jämföra vår byns fysiska resiliens mot den nationella inkomstbaserade illusionen.
Digitala vågar med API: Industriella vågar utrustade med ESP32-chip som skickar viktdatat via MQTT till vår lokala server varje gång en livsmedelslåda lyfts av eller ställs tillbaka.

Vi har även tittat på hur andra sektorer hanterar fysiska flöden. Till exempel visar analyser av kommersiell robotik och AI-logistik att städer betalar en osynlig infrastrukturskatt för friktionsfri autonomi, något vi aktivt undviker genom att hålla vår logistik lågteknologisk och datadriven på mikronivå. Att förlita sig på kommunens centraliserade system är en fälla, något vi tidigare detaljerat när vi skrev om kommunens centraliserade vattendimensionering och hur den stryper lokal odling.

Våra siffror, ärrvävnad och den kalla mars-kraschen

Vi trodde att vi hade löst ekvationen. Vår manuella matematik sa att vi var självförsörjande. Sedan kom mars. Under tre kalla veckor sjönk temperaturerna drastiskt. Vårmepumparnas effektivitet rasade. Samtidigt drog vi igång tunga grävningar för att expandera rotkällaren, vilket krävde enorma mängder el. Vår automatiserade mätning avslöjade sanningen: vi drogs ner i kraftig nettoimport. Vi hade blött energi utan att märka det, och den manuella loggboken hade aldrig kunnat fånga in denna dynamik i realtid.

Denna krasch var vår ärrvävnad. Den tvingade oss att inse att resiliens inte är ett statiskt tillstånd, utan en konstant balansakt mellan produktion och oförutsedd konsumtion. Livsmedelsförsörjningen är en central del av Sveriges civila och militära försvar, och utan fungerande produktion och distribution av mat och dryck stannar samhället. Som branschorganisationerna själva sammanfattar det:

Utan fungerande produktion och distribution av mat och dryck stannar samhället och vår försvarsförmåga decimeras.

— Livsmedelsföretagen, lägesrapport för Sveriges livsmedelsberedskap

För att säkerställa att våra misstag och lösningar når andra som bygger liknande system, behandlar vi vår kunskapsdistribution med samma strikthet som vår energimätning. Vi har publicerat 23 artiklar de senaste 90 dagarna i vår kunskapsbas. 78% av våra 23 granskade sidor indexerades bekräftat via GSC API. Median tid från publicering till bekräftad indexerad status på denna site är 15 dagar. Denna digitala transparens är vår metod för att sprida resiliens bortom vår egen bygräns. Du kan läsa fler av våra samlade insikter för att djupdyka i de tekniska och sociala utmaningarna.

Frågan vi nu brottas med är om det ens är meningsfullt att sträva efter 100% självförsörjning på allt, eller om vi bör automatisera mätningen för att hitta den optimala balansen mellan total resiliens och effektiv specialisering mellan grannbyar. Kanske ska vi bara odla de kalorier vi är bäst på, och byta oss till resten med grannbyn som har bättre vindförutsättningar.

Här är två experiment du kan köra i din egen by eller på din egen gård redan denna vecka för att testa din verkliga status:

Logga din nettoimport: Koppla in en HAN-port-läsare på din huvudströmbrytare och logga all inmatad vs utmatad el till en lokal databas i 14 dagar för att se din verkliga nettoimport. Jämför detta med din årliga elräkning för att hitta de dolda läckagen.
Väg dina kalorier: Väg all mat som lämnar din odling eller dina animalier och all mat som köps in i butik under en månad, och beräkna din faktiska kilokaloriförsörjningsgrad utanför statistiken. Räkna in svinnet i komposten som en förlorad resurs.

HEIMLANDR -- Writing at heimlandr.se